Guld i hemmet, en falsk känsla av otrygghet

Här skulle en helt annan bild varit men jag är lite orolig att den i finansvärlden ganska mäktiga personen stämmer mig för förtal. 

Låt mig säga det här med en gång: att bli rånad i sitt hem eller att bli utsatt för ett inbrott är ett trauma och en oerhörd kränkning, även om det senare är lindrigare. Det finns inga försäkringar i världen som kan ersätta det. Dock kan man ju minimera risken i det här sammanhanget genom att hålla truten om sina innehav och inte förvara dem i vitrinskåpet. Det sistnämnda låter kanske helkorkat men jag har faktiskt besökt människor som delvis dekorerat sitt vardagsrum med silvertackor och guldmynt.

Med detta sagt tänkte jag ta en nykter titt på villkoren för förvaring av ädelmetaller i hemmet. Detta har naturligtvis att göra med inlägget från i torsdag där jag funderade kring hur säkra bankkonton egentligen är. Att förvara ädelmetaller i bankfack förordas av många just på grund av säkerhetsaspekten  men det är inte alltid så lätt. Många gånger är det rent av förbjudet då bankerna ser de mynt som har nominellt värde, som American Eagle eller Canadian Maple Leaf, som kontanter. Skatteverket ser inte mynten som valuta men det är en annan sak och ämne för ett helt annat inlägg. Dessutom torde det bli väldigt problematiskt med skaderegleringen om banken faktiskt skulle drabbas av inbrott eller annan brottslighet i valvet. Det låter otroligt men faktum är att det sker förvånansvärt ofta. 

Jag är på intet sätt den första som tar upp ämnet, bloggrannen Cornucopia? hade det på tal redan för ett år sedan. Jag gjorde dock lite eget fotarbete och ringde två försäkringsjättar för att förhöra mig kring deras regler för ädelmetaller. Mitt eget bolag, Trygg-Hansa, hade jag redan kollat med när jag tecknade hemförsäkringen. När jag talade med deras konkurrenter gick det upp för mig hur försäkringsbolagen på saken: de bryr sig inte det minsta om vad du har hemma, de ser endast till värdet. Om det är en riktigt dyr hemmabioanläggning, konst, antikviteter eller investeringsmetaller är dem helt egalt. Du får ersättning efter hur mycket lösöre du har försäkrat. 

Så vi kan slå fast att hemförsäkringen ger ett mycket starkare skydd för investeringsmetallerna än insättningsgarantin ger för sparkontot. Naturligtvis har även försäkringsbolag en koppling till finansmarknaden och det skulle ju kunna vilja sig så illa att ditt bolag blir bankrutt samtidigt som du drabbas av inbrott. Det skulle ju vara höjden av olycka och högst osannolikt. För det första så har försäkringsbolag en skyldighet att vara försiktigare än banker. Detta gör att försäkringsbolag är stabilare än banker. Jag vet till exempel bara om ett försäkringsbolag som krävt statlig hjälp, den amerikanska försäkringsjätten AIG, men banker som staten hjälpt, både här och utomlands, kan jag räkna upp i dussintal. Dessutom kan man argumentera att AIGs problem berodde på att de börjat agera mer som investementbank än ett försäkringsbolag. 


Sedan är det ju en osannolik tajming, att två sådana händelser skulle hända samtidigt. Men omöjligt är det inte. Då ska man veta att försäkringstagare är prioriterade i händelse av konkurs. Från Finansinspektionens hemsida: "Försäkringstagarna har en så kallad särskild förmånsrätt till tillgångar som motsvarar bolagets skuld till dem. Det innebär att försäkringstagarnas fordran kommer före många andra fordringar." Det är väl bara att anta att den fodringsägare som har företräde är staten... Men sedan kommer alltså du som kund. Dock så haltar den jämförelsen lite för det krävs endast en konkurs och ingen brottslighet som drabbar dig personligen för att ditt sparkonto ska vara i fara. Som jag skrev i torsdags så tömmer vilken som helst av storbankerna fonden för insättningsgaranti flera gånger om. För att guldet ska vara i fara krävs dels en konkurs men också att du blir av det på något vis. Inte matematiskt omöjligt men mycket svårt.

Det är ju lite upp till dig själv också. Gömma guldet i hemmet eller förvara det i ett kassaskåp, kanske i ett vapenskåp. Inte berätta vitt och brett om att du förvarar ädelmetaller hemma. Alltid låsa dörren, kanske installera ett larm och ingå i grannsamverkansprojekt. Man ska ju vara medveten om att bankkonton syns i taxeringskalendern, något innehav av fysiskt guld inte gör. Så på ett sätt är innehav av fysiskt guld ett skydd mot kidnappning och utpressning. Vi får se det som en bonus.


Vad som kan vara i fara är det investerade beloppet. Ädelmetaller kan svänga rätt kraftigt beroende på olika faktorer, särskilt silver är utsatt för våldsamma fluktuationer. Dock får man säga att den som följt det klassiska rådet från pappersmånglarna, "Sitt still i båten!" har haft rätt lite att oroa sig för de senaste trettio åren. Visst kan det vara så att du köper idag och måste sälja med en viss förlust om två månader, även om det mycket väl kan vara tvärtom. Men om du köpte för...ja, i stort set när som helst från det tidiga åttiotalet fram tills för ett år sedan (ett och ett halvt i fallet för silver) går du vinnande ur affären. Med bankkontot är det en helt annan historia. Med trekommanågot procents ränta har vi negativ sparränta- Ja, jag vet att SCB påstår att inflationen ligger på 2% plus minus ett par decimaler men det tror jag så mycket jag vill på. Vi kan alltså konstatera att bankontot med säkerhet urholkar dina besparingar, någon eller några procent om året. 


Att ditt kapital dessutom används som reserver för ytterligare kreditutgivning och uppblåsande av vår fejkade pappersekonomi är en annan sak och även det ämne för ett annat inlägg.