torsdag 12 juli 2012

Bankkonto, en falsk känsla av trygghet

En tråd på Liberty Silvers forum häromdagen fick mig att börja fundera på detta med finansiell säkerhet. En av medlemmarna hade varit i mejlväxling med Riksgälden som sköter den statliga insättningsgarantin, något som röjde vilket fuskbygge och luftslott insättningsgarantin är. Jag och många med mig är av åsikten att det är fel att staten bjuder en specifik bransch på en så generös försäkring. Så är det inte alls svarar bankkramarna, insättningsgarantin finansieras av bankerna själva genom insättningar i en fond hos Riksgälden. Vi tittar på hur det är med den saken.

Rent tekniskt är det inget fel på påståendet att bankerna själva måste betala in till fonden. Hela 0,1% av det totala inlåningsbeloppet måste de betala in. Det finns dock vissa variationer, vissa finansiella institut måste visst betala så mycket som 0,14% av beloppet. Det är ju mycket pengar kan man säga och över tiden måste ju det ha blivit en rejäl slant eller? Nja, 26,6 miljarder finns det för att täcka de besparingar som skyddas, besparingar som uppgår till 1139 miljarder (sid. 21 i pdf:en). Det finns alltså medel till att ersätta 2,35% av de insatta pengarna i Sverige. 2,35% av våra bankbesparingar är skyddade men resten då? Jo, det är där Pappa Staten ska träda in. Saxat från förutnämnda tråd innehållande en mejlkonveration med Daniel Barr, chef för bankstödet i Riksgälden: "Vid en fondtömning har insättningsgaranti, som du redan vet, en obegränsad lånerätt i Riksgälden. Finns inte medel tillgängliga i Riksgälden måste pengar lånas upp på marknaden genom att ge ut statsobligationer. Insättningsgarantifonden är emellertid också placerade i svenska statspapper." Naturligtvis ger detta en fruktansvärd negativ hävstång: skulle man behöva pengarna är det rimligt att anta att Sverige har en rejäl bankkris, något som torde sänka landets finansiella ställning och få räntorna att gå i taket. Med stigande räntor faller värdet på obligationerna som Riksgälden har placerat fondens pengar i samtidigt som statens kostnad för sin roll som backstopp ökar i samma förhållande. 


Så vad är insättningsgarantin tänkt att täcka egentilgen? Bankernas egen bransch-och intresseorganisation, Svenska Bankföreningen, uppger att de fyra storbankerna Nordea, SEB, Swedbank och Handelsbanken har 69% av all svensk inlåning. Låt oss räkna på den som har minst och vi förutsätter att de alla har en andel insättningar täckta av insättningsgarantin i förhållande till sin marknadsandel. SEB är minst på området med 12%, i reda pengar 136,7 miljarder kronor eller lite drygt fem gånger mer pengar än vad som finns i Riksgäldens fond för insättningsgaranti. Detta var alltså den bank med MINST inlåning. Skulle vi istället välja att låta Swedbank konka i vårt räkneexempel blir det en annan visa. 23% av inlåningen ,knappt 262 miljarder kronor, eller tio gånger så mycket pengarna som det finns i fonden. För de fyra bankerna totalt är inlåningen 785,91 miljarder eller nästan trettio gånger Riksgäldens fond för insättnignsgaranti. Mellan tummen och pekfingret får alltså de fyra storbankerna garantier från staten motsvarande hela statsbudgeten. Garantin kan bara skydda de som har sina pengar i småbanker, banker som naturligtvis kommer att gå i putten först om skulle få någon typ av finansiell kris. Men att hävda att ens Swedbank-konto är skyddat av insättnignsgarantin är bara barnsligt. I en situation där landets största bank går i konkurs måste Sverige på den öppna marknaden låna upp cirka en tredjedel av statsbudgeten, detta utöver den vanliga upplåning och för att täcka de extra kostnader som kriser tenderar till att genera, och jag har svårt att se att det kommer att ske. Marknaden för obligatoner för ett krisande Sverige är helt enkelt inte stor nog och det är högst tveksamt om man i en sådan situation lyckas låna till räntor som är hållbara ens i det korta loppet. 


Så dina pengar är inte ett dugg skyddade av bankgarantin och det är skamligt att man ens påstår det. Det är staten som välvilligt sträcker ut sin skyddande hand men som jag har visat är det tveksamt om det räcker i skarpt läge. Madrassen framstår inte så dålig dager längre...


Tack till "c0unt4non" för uppslaget

7 kommentarer:

  1. Jag tror det är mycket mer än så som täcks av insättningsgarantin, M3 i Sverige är ca 2,5 biljoner kronor.

    Insättningsgaranti är bara en garanti att staten kommer trycka pengar, det finns knappt några pengar. Bara 3% av penningmängden är svenska kronor och resten är löften om svenska kronor. Bankerna är skyldiga kontoinnehavare 2,5 biljoner, trots att det bara finns ca 120 miljarder kr.

    Instättningsgarantin kan aldrig täcka mer än 3%, eftersom det inte finns mer pengar än så, för att täcka resten måste staten trycka upp nya pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns inget som heter trycka pengar längre. Pengar skapas genom att ett lån tas ut.
      I ett scenario där bankerna går under och folks besparingar försvinner så är ju mängden tillgängligt kapital för köp av statspapper obefintligt. Man kan spekulera i att Riksbanken skulle kunna agera utlånare i en sådan situation då Riksbanken´s uppgift bland annat är att se till att betalningarna i ekonomin kan ske säkert och effektivt. Frågan är väl bara om de tolkar det på samma sätt. Riksbanken har ju genom åren sett till att bli mer och mer fristående från regeringen och fungerar därför numera helt oberoende av regeringen.
      Vad regeringen skulle sätta för säkerhet på ett lån av den storleken kan man också fråga sig.
      Vad som är mer troligt i ett sådant scenario är väl att man börjar om från noll, skriver av alla lån och tillgångar hos bankerna och drar igång en ny valuta.

      Radera
    2. Jo visst gör de det, insättningsgarantin garanterar det som ”satts in”, dvs lånats ut till banken, och det vi lånar ut till banken är kontanter (sedlar och mynt). Eftersom det bara finns 120 miljoner kronor (sedlar och mynt) måste staten trycka upp resten om insättningsgarantin ska klara kunna gälla, staten garanterar att den kommer trycka upp de kontanter som behövs. Känns tryggt va?

      Radera
  2. Från statens sida finns det inga problem täcka extra kostnader - det är bara att höja skatterna, minska avdragen och minska bidragen.
    Så vem är det som egentligen får betala? Jo, just det: DU!

    Inte direkt förvånande att det är du själv som får stå för bankernas felaktigheter, i detta fall får du själv betala din egen insättningsgaranti.
    Eller ska vi kanske uttrycka det som: du (skattebetalarna) garanterar banksystemets (fel)konstruktion.

    Välkommen till klubben!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, man kan inte höja skatter, minska avdrag och bidrag motsvarande en tredjedels statsbudget. Det blir till att ge ut statsobligationer och hoppas på det bästa.

      Radera
    2. Politiskt "omöjligt" må så vara men tekniskt sett helt och hållet genomförbart.

      Radera
    3. Tvärtom. Politiskt möjligt men tekniskt sett helt och hållet genomförbart. Att i en dylik krissituation chockhöja skatter skulle inte ge några pengar, ekonomin skulle dö. Samma sak med obligationsauktionerna: vem skulle köpa.

      Det är bara att inse att bankgarantin bara är ett fagert löfte.

      Radera